if you just please God now that i found him can i keep him? (konfirmationen tvåtusenfem till tvåtusensex.)
En dag i september tvåtusenfem åkte jag och johanna tillsammans med en hel drös mer eller mindre okända människor till liseberg. Jag var så nervös på morgonen att jag vände mitt linne ut & in & på vägen hem fick jag låna en tröja av en pojke med intensiva bruna ögon för mina egna kläder var genomvåta av för mycket flumride turer. Det var starten på vad som i slutändan skulle ge resultat i form av vänner till år framöver & en & annan kärlekshistoria.
På hösten gjorde vi utflykt till limmernäs där vi spenderade hela natten femton personer i ett rum gjort för åtta. Jag spenderade den natten på ett golv med en arm omkring mig & sov inte en blund. På våren gjorde vi utflykt till skedas församlingshem & när det bestämdes att pojkarna & flickorna skulle sova separat bestämde vi i sin tur att vi skulle sova i matsalen. Den natten snodde någon min madrass & jag fick ligga intryckt mellan två pojkar var av en skrattade högt i mitt öra när jag höll på att somna & den andra lärde oss ”hur många ben har en spindel?” ramsan. Det var samma utflykt som philip lurade mig & johan att han skulle flytta, när vi satt i en busskur mitt ute i ingenstans.
& till slut reste vi till berlin. Jag & johanna delade rum & vi sprang mellan rummen fast vi inte fick. för första gången hörde vi boten anna, sen försov vi oss & fick panik sista dagen & när jag kom hem efter den resan hade jag inte ätit någonting på över tjugofyra timmar. På bussen hem vågade jag prata jag med pojken som hade ett alldeles för farligt leende för mitt eget bästa & där skapades också ”en klassisk johan” – watch out for the lady legs.
För dem som inte konfirmerat sig eller för dem som inte konfirmerade sig i träkyrkan i vidingsjö så handlade det om torsdagseftermiddagar i kyrkbyn med torra kex & saft, om gudstjänster på söndagarna & kyrktjänst, om utflykter, om lekar, om gud & om livet. För er som inte var jag så handlade konfirmationen om ingen sömn, världens finaste johanna & om att lära känna fyra pojkar närmre, dem som senare skulle på sitt eget vis spela varsin roll i livet som kallades mitt. två fick mig knäsvag & på fall, den tredje är min nuvarande bästa vän & den sista gav mig alltid kramp i magen av skratt & i efterhand är han nu en del av två i en kärlekshistoria jag fått följa i närhet enda från start.
