Är en härligt fri filosofi.
Det var i tvåan på gymnasiet. Jag snyftade ofta över de icke existerande kyssarna & alla chanserna jag sumpat. Allt jag inte hade vågat göra. En kväll, möjligtvis en natt i huset som låg vid den branta backen, nämnde stina att hon försökte tänka hakuna matata – inga bekymmer.
De senaste månaderna har det inte gått en enda dag utan att jag tänkt hakuna matata. & om jag inte tänkt det har stina eller sofia varit där & skrikit, viskat, sagt eller ropat ”hakuna matata, för fan stina, inga bekymmer."
Det kan ifrågasättas varför vi vill tatuera in ett disney-citat, alla tre. Svaret är: om några månader kommer vi befinna oss på tre helt olika platser i europa & då finns det ingen chans att vi ska kunna slänga en blick på varandra & se att ”nu exakt nu (!) behöver hon höra det.” Det är lite som sofia sa en dag: jag vill bara att det ska stå där så jag kan se det.
Jag gillar't!
