*

du är min sommarplåga.

den där som i början av sommaren mest hörs någon enstaka gång, dyker upp när man minst anar det. får det att rycka lite i tjugoåriga ben & man tänker att kanske, kanske. så blir den ett irriterande surr som hörs överallt ifrån. plötsligt är det som att alla gillar den, förutom jag, & den är på krogen, i bilen, hemma hos föräldrarna, i favorit-affärerna, på fiket, på festen. & det ser ut som man kommer få leva med den här plågan i resten av sitt liv för ingen tycks få nog. jo, du är min sommarplåga, & snart trycker jag på knappen på radion, stänger av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0