man måste härma dem som orkar, som fortsätter ändå.

det är så trasigt här & jag står förlamad inför det. människor jag håller nära går sönder. säger att ingenting går rakt. att de är vilsna & att de försöker plocka upp sig själva men det är så förbaskat svårt. det gör för ont.

jag är förlamad. & arg. för att det är människor jag älskar & jag kan inte rädda dem. bara sitta bredvid lyssna hålla dem i handen. & jag tänker vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid. vilken jävla lögn. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0