jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst.

jag tycker om att säga ja.

därför har även den här helgen gått åt till festligheter, trots att jag hade påstått i början av veckan att den inte skulle innehålla något sådant. men födelsedagsfester, inflyttningspartaj, vingelvatten, galenhet & dans tills man får håll blev det trots allt. & fint var det.



däremot lät jag ågatan nästan vara fri från mina fötter. de där gatstenarna känns slitna för tillfället men vi kanske ses någon juldag snart. istället ramlade jag in i en bussdörr. sen vaknade jag på tredje advent & mådde inte bajs. vilket mest kändes som att jag måste fuskat någonstans. som att äta kakan & ha den kvar. 



& nu efter pan am, äppelkaka med vaniljsås & du släcker när du ska sova - går jag inte & lägger mig. 



men vi kanske kommer ses en ljuv dag (i lund
kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund 
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0