pannkakshjärtat

jag är trött idag. & känslan säger att det inte bara handlar om att jag klarvaknade vid kvart i sju imorse.

har försökt att gömma mig ifrån det faktum att tiden går, då det inte märks lika mycket att jag står still. men när jag öppnade kalendern idag slog det liksom till, en hård örfil mot kinden. att jag snart varit hemma i tre månader. att om tre veckor är det nytt år. att jag står still. jag står still. jag står still. 

runt mig rör det på sig. människor kanske inte vet var de ska om ett år men iallafall varje morgon & jag vet inte vad man gör när planer skrotas. jag hade levt med göteborg i flera år. andats. längtat. drömt. allt jag gjorde skulle leda mig dit. & i ett telefonsamtal var det slut.

genom det skitiga bussfönstret ser jag samma bostadsområden. jag kan namnen på alla hållplatser fram till trädgårdstorget. jag försöker att springa ifrån, det som skriker att det inte var såhär det skulle bli. fast ibland slår det sig ändå ner, bredvid mig på sätet, det där som säger att alla andra rör sig & jag står still.