pannkakshjärtat

just nu sitter ett nyduschat jag i ett nystädat rum & spenderar sina sista tonårstimmar. detta gör jag med hjälp av tonårsmusik (broder daniel) & godis innan middag. samtalet med mor idag handlade mest om den där natten för snart tjugo år sedan.

om några timmar har förvånande nog även jag nått vuxenåldern, glasbanksåldern & kan inte räkna mig till en av tonåringarna längre (iallafall inte officiellt.) ni kan dock vara lugna, jag tror fortfarande att jag är hundrasextio centimeter hög. & när vi ändå är inne på nedräkningar matematik & allt, om fem dagar är jag hemma igen. & för den hemlängtande kan det kallas lycka.