pannkakshjärtat

att vara tretton år. i skivspelare låg det bara en enda sorts skivor. snurrandes på repeat. & likt spelaren gjorde hack i skivorna, gjorde musiken hack i mig. sånt som aldrig går att tvätta bort med tvål. därför tror jag på att klistret ifrån stjärnorna sitter kvar under ögonen. också därför tar jag vid nitton års ålder en extra runda i rulltrappan för att pilla på en bok om dem, bär fortfarande min svarta tygkasse med tryck, har inte mod nog att slänga den där urväxta t-shirten, blir alltid lite lycklig i hjärtat när någon föreslår att se broder daniel forever dokumentären. & just därför går broder daniel på repeat i datorhögtalarna ikväll.

därför att den första kärleken aldrig riktigt bleknar, vilken kärlek det än må vara frågan om.