pannkakshjärtat

är på rummet vid havet, igen. med nya foton uppsatta på väggarna, med ljus brinnandes i fönstret & julstjärnan får skänka lite ljus till januari också. en sjuk lärare gör att vi i rastlöshetens tecken inte haft några lektioner sen vi kom hit. & jag har konstaterat att det här är mitt andningshål i tillvaron, min fristad. på gott & ont. här får tankarna plats.

på internatet är det tyst. tove har flyttat upp en våning & nu känns vi om möjligt ännu lite mer som en familj. för att roa oss själva har vi åkt longboard i korridoren, tittat på youtube klipp & ätit popcorn. emellanåt sitter vi på varsitt rum & skriker till varandra. jag väntar spänt på mina hörlurar & sover över frukosten.



på jullovet sa stina att "varje gång du kommer hem känns det som du aldrig åkt härifrån." vilket är sant, men mest sant det här jullovet då allt kändes precis som vanligt med mcdonaldshäng, johans källarhäng, utflippade fester, hakuna matata infall, rundturer i calles nya silvriga bil & långa nattliga pratstunder med lisa (flickan med det största hjärtat som slog till med jullovets skräll & därmed släppte in någon i det där hjärtat. Vilket gjorde mig mållös & otroligt halsöverhuvudet glad - vilken grejj!)

jag anser härmed att jag är tillbaka på ön för att behandla alla intrycken. för att ännu en gång samla ihop lite av bitarna till mitt hjärta. & för att skriva ur mig allt.