bara dårar rusar in.
om några timmar är det februari. man kan ibland undra var saker tar vägen, som januari, som tron på att man är bra, som tvåtusentio, som de där smsen som förblir obesvarade, som försöken till att vara lyckligt oberoende. istället fastnar jag, igen. trasslar in mig i känslorna jag inte vill känna.
hur gör man för att inte känna någonting alls? 
januari. du går alldeles för obemärkt förbi. varje gång. förutom det där nypet i hjärtat du fick till. men jag antar att det på något vis behövdes för att jag skulle uppskatta den där rösten i telefonen. för att jag nu ska längta lika mycket till två dagar i stockholm & en pappas övernattning i rummet som till allt annat.
januari har innehållit handboll, nutella (påminnelse 1. nutella ger dig magvärk.), rastlöshet, bortglömt diskvatten, vinden-kvällar & försök till att ta tag i sig själv, på flera områden. vi har även bestämt oss för att det blir fred&kärlek i sommar & jag försöker tänka jobb, framtid, någonting vad som helst (påminnelse 2. inte fastna i den där staden igen.) 
om några timmar är det februari. det betyder fem, sjutton & tjugoen dagar kvar till en födelsedag. tjugofem dagar kvar till en hemkomst. det betyder också att tiden går, trots att vi spjärnar emot.
