& rätten att ge upp för någon är den sista rätt man har.
när någonting uttalas högt.
det är som att det placerats en fet rosa elefant i huvudet som jag kliver runt, kryper under, låtsas som att den inte står där. jag ljuger för mig själv & varje gång lyckas jag övertyga om att det är alldeles tomt. det finns ingenting där.
tills jag en kväll uttalar det högt. så fort någonting möter luft blir det så verkligt, inuti. plötsligt blir det djävulskt svårt att kliva runt, krypa under, låtsas som ingenting. mina lögner slutar upp att övertyga. de biter inte längre & från & med då, från & med just den kvällen när någonting möter luft, blir den där rosa elefant allt jag kan tänka på.
Kommentarer
Trackback
