pannkakshjärtat

min mamma brukar alltid säga "vad är det värsta som kan hända?"

utanför fönstret faller snön. mitt för tillfället krulliga hår virvlar utanpå huvudet & inuti virvlar tankarna. vad är det värsta som kan hända? att jag skämmer ut mig. vem bryr sig? precis just nu sitter någon & har ångest över att den inte minns gårdagen, någon hånglade med fel person, någon spydde i en buske. nästa helg kommer någon ny skämma ut sig. redan imorgon kommer någon att spilla på sin nya skjorta. de bästa skratthistorierna är de när du gjorde bort dig.

i ett nedsläckt rum. obäddad säng. vad är det värsta som kan hända? att jag dör. men du dör inte & om du nu skulle göra det hör du inte vad som sas efteråt. iallafall.

det är vad det alltid handlat om för mig. vad människor skulle säga. vad de säger. jag vill ju. jag vill smsa det där smset. ha på mig det där klädesplagget. sjunga den där sången högt. läsa upp den där texten. & jag vill trycka in innanför pannbenet att det spelar mindre roll om jag inte får svar, om ingen gillar vad jag klär mig i, om min sångröst inte är den bästa, om texten inte höjs till skyarna. det viktigaste - att jag gör det jag vill.

vad är det värsta som kan hända? att jag dör. & det kommer du ändå göra någon gång som mamma skulle sagt.