var rädd om hennes minnen hon behöver dem en dag för att äntligen förstå att hon är lika bra som du & jag.
Idag är det Friday i’m in love igen. Här på ön är det textsamtalsdag. Dagen till ära är det också våffeldag och jag nynnar på ”i wish that i could see you soon.” Varför? Jo för idag är det Sofias dag.
Med vissa människor säger det klick. Det kan gå många sekunder, minuter, timmar, dagar, månader innan man förstår. Innan man ens behagar försöka komma en människa in på livet men när man väl gör det undrar man ”varför väntade jag så länge?” Med sofia var det så.
Jag minns inte riktigt när, hur eller på vilket sätt men jag minns att det sa klick någonstans där. Jag tror det kan ha innehållit en brygga & en pizza. Bryggor har en effekt att föra människor närmare varandra. sen dess har det varit vi. hon som förstår mig. lyssnar. dansar till hej hej monika på det snyggaste sättet jag vet. hittar på alla de där galna upptågen. festivalpeppar. 
Allt är inte alltid enkelt. Vi har inte alltid varit enkla för varandra. Men i slutändan är det alltid vi som står kvar (+ den där stina vi tycker om så förskräckligt.) Det är vi tre. Enda sedan vi skreksjöng ”kalla mig” i stinas vardagsrum. & jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt än såhär.
Grattis älskade Sofia på tjugoårsdagen (jag önskar jag kunde varit där det vet du, hoppas jag.)
