pannkakshjärtat

som jag ser det (som jag alltid sett det) finns det två val.

att slänga vad-det-än-kan-vara över axeln & fortsätta gå. framåt. eller att sätta sig ner. vrida. älta. vända på vad-det-än-kan-vara tills det har ätit upp dig. jag har valt alternativ två så många gånger att vid det här laget borde det inte finnas någonting kvar av mig. men det finns det.

& är det någonting den här ön lärt mig är det att det finns alltid någonting mer. det finns fler städer än den där staden, fler platser än den platsen, fler människors åsikter än den människans åsikt (samtidigt som jag vet att du bara vill få någon som säger "det var inte ditt fel.") det finns någonting mer.