i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.
fredagen innan vi drog från ön kom tre stora kartonger till skolans dörr, adresserade till ingen mindre än ted, indirekt hela skrivarlinjen. det var tre kartonger fyllda av trehundrafemton flaskpostböcker, vår antologi, vårat barn.
finare bevis på vad vi sysslat med under det här året går inte att finna.
annars går jag mest runt i någon slags avslutningsdimma. den påminner starkt om känslorna av att vara oövervinnerlig, de som mer tillhört fjortonåriga stina, fram tills nu. lite lyckobubblor, ledsamhetsbubblor, sentimentala bubblor i magen som ibland spricker. jag ringer hem för kissnödighetseffekten gör sig påmind.
det är mina dagar & jag lever.
Kommentarer
Trackback
