pannkakshjärtat

inatt är en sån där natt jag inte vill sova bort.

som att hennes skrik blåste ut mitt huvud. det blev klart. det är en sån där natt inatt då jag skulle kunna ringa dig för att säga som det är. för att bara få det sagt. så skulle jag sms-väcka alla jag tycker om för att, virrpannan har fått klarhet & det måste sägas - innan hon somnar. till sist skulle jag smsa L, skriva "du har ett inlägg tillägnat dig som väntar."

småsmå barn kan dö om de inte hålls om av någon. om det inte får närhet. hur läskigt är inte det? någonstans växer vi sedan upp & tror att vi kan klara oss utan. att som fullvuxen människa ska vi vara starkare. men har vi ändå inte kvar det där lillalilla barnet inuti oss någonstans? 

är det så konstigt att många går ut på krogen letandes efter någon? är det konstigt att hon springer hem därifrån för hemma finns en varm kropp & på dansgolvet bara letande händer? hon behöver ju inte leta mera. är det konstigt att man försöker tills det inte finns en smula kvar? är det konstigt att hon åkte dit trots allt? är det konstigt att han borde säga nej men säger ja? är det så konstigt att hjärtat seriöst gör ont? är det konstigt att vi kysstes fast vi inte fick? är det konstigt att människor böjer sig, förstör sig, slår på sig & vänder tillbaka? är det så jävla konstigt?

nej. nej. nej. nej. nej. nej. för bakom vår vuxna fasad finns ett litetlitet barn. som dör om ingen rör oss.