pannkakshjärtat

Idag, just idag för tre år sedan, på exakt samma klockslag, skrev jag det första inlägget på den här platsen, i det här såkallade pannkakshjärtat. & nu tänker jag ta er tillbaka dit.

Det var oktober, jag var sjutton år med hjärtvärk (vilket i sig förklarar namnvalet) & jag var tung precis hela hela hela tiden. Det fanns ingen ork för läxläsning eller provpluggning. Allt gick åt till att ta sig fram & tillbaka på haningeleden. & andas.

jag minns fortfarande när mamma knackade på min dörr den där dagen.

12 oktober
mamma säger
"kanske kan jag inte göra så att du mår bra igen
men om det finns någonting jag kan göra,
överhuvudtaget, säg bara till."



Jag levde för helgerna. Helgerna var skiten. För stunderna i stinas hus. för lov. för resan med pappa. Slet hårt för att få till de där sällsynta sekunderna av glädje. Emellan där tittade jag alldeles för mycket på one tree hill men trots att den där oktober månaden verkar vara mörk så visste jag inuti att jag var på väg uppåt. Jag hade redan kravlat runt nere i hjärtesorgträsket. Nu försökte jag resa på mig.

Så hamnade jag här. tre år & exakt 736 inlägg senare. det har hänt så ofantligt mycket sen den där oktoberkvällen & samtidigt skvallrar vissa inlägg om att jag längst därinne fortfarande har kvar samma gamla pannkakshjärta som fortsätter att slå.

29 oktober
men jag försöker leva här
för jag har redan förlorat så mycket tid och gått miste om händelser
när jag skyndat förbi och sedan sett det vackra i någon backspegel och
önskat att jag varit där då det hände och inte velat vara någon annanstans hela tiden.