jag borde gått när jag kände att hjärtat tog stryk.
det kan gå dagar. & så plötsligt, på bussen eller när jag ska sova. då börjar värken. den växer i bröstet, liksom trycker bort luften. det gör rent ut sagt jävligt ont. & jag vill springa av bussen. eller gå upp ur sängen. slå numret som raderades klockan fyra på natten. säga jag kommer dö om jag inte får ligga nära dig igen.
för det känns så. som att jag kommer dö på det här sätet, på den här bussen eller i den här sängen, på det här golvet. det går över. det går alltid över. jag kommer fram & kliver av på busshållplatsen. jag somnar & vaknar, kliver upp.
så går dagarna. & plötsligt, igen.
Kommentarer
Trackback
