Jag har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.
För någon vecka sedan tog jag bort mitt konto på ansiktsboken (ja jag vet att det kallas facebook men jag tycker om att döpa om engelska namn till svenska därav också fred&kärlek & espresso huset.) jag tänkte att detta ska inte bli någon stor grej (& tillfälligt) men det hemska är att jag insett, det är en stor grej. eller det var det.
För jag har kommit att förstå att jag har ägnat hiskeligt mycket tid där. Varje dag. åt andra människors liv eller snarare åt andra människors utvalda bitar av sina liv. klickat klickat & klickat vidare. det skrämmer mig för det är faktiskt så att jag slösat med pinsamt många timmar & på sista tiden mest mått dåligt när jag tryckt på logga ut.
Allt är inte bajs med ansiktsboken. Det är en bra sida så länge du kan förstå att det inte har hänt någonting nytt sedan förra gången du loggade in, för två minuter sedan. Så länge du kan hålla dig från att titta på den där någons sida. så länge du har vett att gå därifrån istället för att snoka på någon människa du inte alls känner. Jag hade inte det vettet & nu, nu ska här levas ännu mera liv. mitt liv.
