Här har jag längtat bort, här har jag känt mig fri.

det är inte enkelt att flytta hem. jag har fått gå in i de fattigas klubb igen. lägga tatueringsdrömmar, iphone-planer & lägenhetstankar på hyllan. jobbsökar-rastlösheten är en ständig följeslagare. & rädslan för att du ska stå bakom nästa hörn är ständigt där.



det är inte enkelt, men det är värt det för när ensamheten tränger sig på kan jag äta pizza på en brygga vid kanalen eller tjuvläsa böcker på åhléns & vara tvungna att stå böjd för jag skrattar så mycket. här kan jag låna en säng hos sofia, dansa i ett kök & inte minnas vad jag sa dagen efter. här kan jag springa på människorna jag alltid saknat, cykla hem barfota med en lånad cykel ifrån johan & ringa carl som bryter söndagsensamheten. jag får följa med stina (& andré) i deras vardagsbestyr för jag inte ser någon anledning i att cykla hem & när jag väl gör det ligger en katt bredvid mig i sängen. 

någon är alltid fem minuter ifrån. någon finns alltid där.



det är inte enkelt att flytta hem men här går det inte dagar mellan skratten.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0