ja, något är borta men något hittas, varje dag.
det kanske är så att jag måste ramla & skrapa upp knäna så de blöder. jag kanske måste dra ner persiennerna & gråta mig igenom en film. kanske måste jag somna för att vakna, tänka "har det blivit bättre än?" & när nejet skriker mot mig så kanske jag måste somna om.
det kanske är så att jag måste för att kunna vakna & uppskatta hojtarna i bloggen som säger att min bild av mig är snevriden. kanske måste jag för att tro på sofia när hon säger att det löser sig. det kanske är så att jag måste för att kunna börja nynna igen & gå genom ett nattmörkt vidingsjö & förstå att det händer ändå mycket bra just nu trots allt. jag måste för att tänka "nu jävlar."
det kanske är så att jag måste ramla & resa mig, ramla & resa mig & sen ramla & resa mig igen.
