All we been through, from here to back then says it’s not over yet.
Det finns vissa människor som man någonstans i maggropen förstår från början att de ska spela viktiga roller i ens liv. Carl var inte en av dem.
Hade någon klivit fram till mig i början av ettan & sagt att jag skulle räkna Calle till en av mina bästa vänner fyra år senare hade jag gapflabbat den någon, otrevligt, rakt i ansiktet. Den vänskapen fanns inte ens i min vildaste fantasi. & ändå, här är vi nu.
Det är på grund av Calle jag tror på att man kan vara vänner, trots allt. Att det inte spelar någon roll om man blir osams, om man glider ifrån, om kärlek blandar sig i, om man inte pratar på flera år. Att det som ibland behövs är tid & turen att ha en gemensam vän som envisas med att bjuda båda två på samma fest.
& idag, äntligen(!), fyller han 20 år.
