pannkakshjärtat

i lördags tog jag buss 100 till borås. för er som inte vet, bor det en matilda där. En matilda som jag inte fått se på mer än tre månader. som jag längtat & saknat sönder mig efter. & sen vips, klockan ett så stod hon där. & jag tror faktiskt inte jag kan beskriva med ord, trots att jag kallas en skrivande människa, hur fint det kändes. så fint att till & med hennes snorande blev angenämt att lyssna på.