pannkakshjärtat

efter en inlåst garagenyckel & irriterat trummande på ratten kom jag fram. till dem där två. 

över fika, över mat, över klädhängare, över film, över hattprovning pratade vi. & skrattade. till tårar. till andnöd. tills vi somnade. & egentligen inte ens då slutade vissa av oss upp med att försöka få sagt allt det där den sparat på att få berätta. 



om så bara för några timmar blev mitt hjärta lite helare & då blev det nästintill värt alla de där timmar som dem fattats mig.