man gör inte så i det här landet, man börjar inte prata med fel person & man tycker inte om det här bandet.
Det skrämmer mig när stina & jag sitter på fik & kan peka ut till vilka uteställen du ska gå, alkohol du ska dricka, kläder du ska ha, fik du ska fika på, sätt du ska vara, människor du ska gilla, musik du ska digga – för att vara på ett, annat eller ett tredje sätt.
En kan låtsas vara ovetandes om det men det märks. & jag tror det provocerar mig för att jag aldrig tyckt jag passat in. Ingenting känns bekvämt. Då vill jag jävlas istället. vingla i högklackat in på drägg-stället & beställa rosé. Eller springa sunkig as hell till finställena. I sällskap där alla dricker öl vill jag dricka cider. Bland människor som diggar radiomusik vill jag spela svensk-håkan-pop & bland se-vilken-speciell-låt-jag-satte-på-personer vill jag dunka radiomusik, & det högt.
& nej jag är ingen förvirrad liten människa. Det är snarare det att jag gillar allt det där & inte vill behöva begränsa mig. I alla fall inte till förmån för andras bekvämlighet. Jo, för det finns de som är så rädda för att uppfattas fel att de stänger ute alla som inte är som dem.
Så var vi tillbaka i det här att begränsa sig & vad en går miste om. Om en alltid sitter med samma människor, på samma uteställe, dricker samma alkohol, har likadana kläder, fikar på samma fik, är på samma sätt, gillar vissa människor, diggar en viss typ av musik & dömer andra som inte gör det. vad går en miste om då?
