men en dag utan dig är inte lika lycklig.
jag hade glömt bort att den här vardagen inte alltid varit självklar. att det inte alltid bara varit två minuters cykeltur eller fem minuter bilfärd ifrån er. att det har kunnat gå veckor utan att få se, krama, skratta & bli fulla tillsammans. att det ens var möjligt känns avlägset. ni är ju mitt liv.
eller när vi cyklar till den där bryggan vi pratat om i veckor. fryser om tårna men ska minsann inte ha skorna på. pratar det där struntet. & allvaret. drar det obilgatoriska har du fisit-skämtet & det slår mig då att det här var det jag saknade som mest på ön. det spontana. det vardagliga. att bara prata bort några timmar över en kaffe eller skratta så mycket att en måste sätta sig ner i bästa vännens hall. & här har jag det mitt framför & ser det inte ens. jävla jag. 
