Det finns en väg & en plats i solen för varje människa.
det sorgligaste jag vet, i hemlighet, är när människor talar om sina drömmar. & tillägger, sådär på slutet att, det ändå aldrig kommer att ske. de kan ha helbra argument för hur det aldrig skulle kunna fungera - för att de inte har tillräckliga betyg, inte tillräckligt med pengar, inte tillräckligt med någonting som behövs för att uppnå. men bra argument gör det liksom inte mindre sorgligt.
jag vill skrika lite att ursäkta inte era drömmar, ge inte upp på dem. de behöver inte alltid vara ständigt närvarande & inte alltid i tanken eller handlingen men de kan få hänka på iallafall. de kan få vara med någonstans där bak, att hålla dig i handen när det känns förbaskat meningslöst att andas.
jaha & vem är jag att säga åt er att hålla kvar? ingen. men jag tror inte att drömmar har ett bäst-före-datum. jag tror att det kan vara svårt att komma dit en vill. att det kan komma att ta tid men jag yppar aldrig att det inte kommer kunna bli av. för det vet jag ju inte. det kan ingen riktigt veta tills den där stunden då en slutar andas & egentligen inte ens då. för en fantastisk bok kan hittas i en byrålåda & publiceras efter det. det har skett förut & det kan ske igen.
