pannkakshjärtat

jag tycker inte om att erkänna mig ensam.

fast det hinner ikapp mig ibland. på kvart över 3 bussen hem. i bilen klockan 5. oftast på natten. oftast i vingligt tillstånd, oftast om våren & det skrattar åt mig i sätet bredvid. petar rakt in till hjärtat. viskar du tror du kan fly stina men det går inte. 

fast jag gör det ändå, morgonen efteråt. det har gått i 2 år, det går lite till. lyssnar inte på huvudet. höjer ljudet på stereon, istället.

Vi är tomma skal som suktar
efter innehåll & fyller alla dansgolv.