Staden känns för liten.
jag hinner inte vara här.
istället är jag någon annanstans. kanske i en lägenhet i majelden, i ett hus på landet eller vid en rondell. hemma i trean, på favoritklubben, på kullerstensgatorna eller i den röda bilen, påväg till eller ifrån. jag är i vänners hus, på fik eller sovandes, hos mig & hos andra. 
jag dricker sura egengjorda drinkar, vinglar som vanligt, dansar & bakishänger. återfinner min gamla musiklista & får nostalgikickar. främst från rummet med glimtarna av havet. jag firar påsk med en mamma & en pappa. är sams & blir osams, i vanlig ordning. agerar fyllechaffis, nattjobbar, morgonjobbar & jag kammar aldrig ut mina tover.
& hela tiden bär jag runt på en rastlöshet som äter mig.
jag vet inte om det handlar om snön. eller den pausade våren. eller att jag sprungit ifrån att jag behöver tid, den nattliga tystnaden & timmar till att bara vara själv men jag undrar hela tiden vart jag ska. funderar. grubblar. för hemstaden kliar välkänt irriterande & hur mycket jag än önskade är vi inte redo för varandra egentligen. inte än.
& jag vet så väl att jag inte är klar med vad som än måhända finns, utanför det här. 
