& trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med hur poletten föll.
jag är egentligen lite för trött för att skriva någonting alls. kanske finns det inte så mycket att säga & det känns nästan fint. det har funnits alldeles för mycket innan. jag spelade tomas ledin på högsta volym på vägen hem igårnatt ifrån jobbet & skuttade från bilen till garagedörren & tillbaka. det säger väl någonting. kanske säger det allt.
Kommentarer
Trackback
