du hade allt ett ögonblick, en enda kort minut.
jag ligger någonstans därnere vid alla fotsulor & skvalpar runt. för jag har fallit sönder, precis som jag brukar göra & är van vid nu. river i garderoben efter någonting att ta på sig. rasar. kör bilen fort i rondellerna, har hög volym & johan hade visst inte loggat ut. rasar. tittar lite för länge över en axel. rasar. det låter hemskt att en vänjer sig fast det är precis det en gör. hur är man ens hel?
Du är svag men en dag blir du oslagbar.
Kommentarer
Postat av: fridolin
jag kan ju inte påstå att jag är så stabil själv, men rasa lite hos mig om du vill, om du kan
miljoner kramar
(den där låten tänkte jag skicka till dig nån gång för jag ville ha någon som kanske kunde förstå hur fin den va, sen gjorde jag väl inte det. fint att du funnit den ändå)
Trackback
