pannkakshjärtat

jag sitter på en uteservering som jag så ofta gör. med en islatte & en vän framför mig. en sån där underbart bra vän som säger svin & blir arg för att jag är arg. jag säger att jag har plockat ihop mig själv så mycket det senaste året. att jag är trött på det. hon nickar & jag vet att hon förstår. för hon har fått göra exakt samma sak. hela det här året. det här jävla året. & sen faller jag isär mitt där bland stolarna & borden. rakt framför henne.

det har gått dagar nu & jag kan inte plocka ihop mig. jag kan inte förmå mig själv till att göra den där böjda rörelsen mot marken, leta därnere bland alla skor. efter bitar. efter mig. jag kan inte ens ljuga i smsen & säga att jag är okej. jag är inte ens okej.