du är rädd för stora ord, jag är rädd för allt.

det snöade utanför fönstret innan jag valde att vinkla persiennerna. det tog inte många dagar att få mig tillbaka ner på jorden. med fötterna nergrävda i marken står jag stadigt på plats nu med jord upp till knäna. & jag skulle göra så himla mycket för att få ha det såhär just nu & jag vet det där med att jinxa & längta & drömma & ha höga förväntningar bara kan göra att allt blir bajs men jag är trött på att behöva vänta. jag vill inte vänta mer nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0