pannkakshjärtat

när jag skriver in mig på arbetsförmedlingen för andra gången i livet sitter en man framför mig med rutig skjorta & grön kofta med översta knappen oknäppt. det är 14 månader sedan första gången & han ler när han ser att jag vill bli författare & jo, i en fråga av vad jag någon gång någonsin skulle kunna tänka mig är det de enda som hörs i huvudet. & han ler & säger att han själv skriver. att han gett ut böcker med poesi på bosniska & jag tänker att den första mannen jag skrev in mig hos också skrev. han ville med bli författare men att det var svårt att kombinera ord med familjeliv. men någon gång. alltid detta någon gång. jag önskade honom lycka till med boken när jag gick

& här är jag. 14 månader sedan första gången & mannen framför mig säger att han ska köpa min bok i bokhandeln när den dyker upp & jag undrar. är det till arbetsförmedlingen människor med orddrömmar i fickan söker sig? är det där vi kommer hamna? är det där jag kommer hamna? & hur ska han minnas mitt namn?