pannkakshjärtat

November som annars brukar vara som en avlång bajskorv tog slut snabbare än jag hann blinka. Kändes det som. Givetvis var det inte så. Men så kom snön & minusgraderna & julkalendern & december & jag spenderar nästintill hela söndagen instängd i mitt rum, i sängen med julmusik utanför dörren. Resten i en soffa på andra sidan stan där vi fortsätter traditionen av att se filmer vi borde se.

Jag lyssnar på låtarna jag sjungit med i, i månader men det är först nu det är på riktigt. Det är nu jag kommit ikapp dem. Eller kanske de kommit ikapp mig. Det känns i benen. Så nu är jag i den känslan. I jävlaranamma-känslan. Med en katt bredvid, i ett stökigt rum som aldrig blir färdigstädat. Ungefär som mig själv egentligen.