Vår tid är nu.

så jag har inte haft tid. Lisa & jag reste fyra timmar neråt i lördags för att åka tillbaka ungefär 24 timmar senare med en måndagsklubbskänsla i magen. hon stod för dramatiken & jag för att fucka upp. det är så vi jobbar. så som vi alltid jobbat.

jag är sentimental igen. det flyter i blodet & det är sådan jag är. jag hade så svårt att förena mig med det här året. så svårt att försöka se någon som helst mening. men jag tror jag ser den nu. jag har skrivit fram den i ljuset & den syns. det fanns lite mening där bland allt det gråa & svarta. & det jag vet nu. exakt egentligen det enda jag vet är att there is something new this year. det säger mig biljetterna jag köpt. tiderna som ska bokas. hakuna matata som ska tryckas in.
 

Höjde volymen trots att grannarna nog hörde
allt & smidde planer om vår framtid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0