although everbody knew how it would end up - with me saying please saying stay.

det så lätt hänt det där med att människor liksom böjer sig sönder för att vara någons någonting. vad som helst. & det handlar inte bara om kärlek. det handlar om allt. Om alla. Om att en kan hantera att vara vad som helst. Till&med någons toalettpapper.

det är svårt att förstå ibland hur någon kan blunda tills den ser färger under ögonlocken. Låtsas att någonting finns fast det är så äckligt uppenbart. då vill en skaka om, samtidigt hålla & viska jag vet jag vet jag vet. jag var hans bekräftelse i flera år. jag fortsatte vara hennes vän. jag lät honom ringa.

För allt var bättre. Allt är bättre än att vara ingenting. Någons ingenting.    


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0