pannkakshjärtat

så mötte jag upp henne vid bussterminalen, min frida. uppgiften var klar & tydlig - att visa henne det bästa av larswinnerbäckland, tätorten på en slätt, på tre dagar. det blev mycket där gick jag i skolan, här har jag hånglat & där & här har johan hånglat & visa favoritfiket, favoritklubben & favoritmänniskorna.

på söndagen skjutsade jag & johan henne till bussterminalen igen & det fanns bara en sak att göra. skratta & påpeka att visst ok, varje utekväll kanske blir galen men inte så galen.



på lördagskvällen samlades en salig blandning av människor hemma hos johan. det var gamla saknade, bekanta, favoriter, nästintill okända & en ankmössa. vi dansade, påminde varandra om gamla upptåg, drog skämt på skämt & snubblade. 

så tog vi hederliga ettan in till favoritklubben, nerför trappan & drinkar, hjärtattacker, allvars samtal, tappa bort sig själv & fridapussar, sanningsord, var tog alla vägen? tappa bort & hitta igen. VI MÅSTE VISA FRIDA 55:AN! dunka-huvudet-i-väggen-kväll & samtidigt någonstans vill en aldrig att den ska sluta. fast det gör den visst alltid ändå.



nu har jag några få timmar kvar som tjugoåring. saknar lite en frida mittemot.