Det är för sent att rätta till, det är för sent att börja om.

jag har låtit dig klampa in. inte ens sagt stopp eller möjligtvis vänta. jag har inte ens hållit emot. jag har bara låtit dig förbruka mig. använda upp mig. låtit dig hållas, som att det har varit din förbaskade rättighet. för någonstans har jag tyckt att jag var värd det. jag hade ju gjort ont i dig. 

jag är inte värd det. inte längre. jag tror kniven i bröstet betalade av det sista. möjligen också mina sömnlösa nätter. jag är fri nu. den där skulden av att göra ont i en annan människa är borta. vi är klara här. du&jag. jag&du. vi förstörde varandra & nu går jag härifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0