kärleksbrev.
det här med att kärleksbrev ska vara enbart för människor som har turen att bli kära i någon som är kära i dem, är inte det lite snett? nej, kanske har jag inte den turen men däremot har jag något annat, som är minst lika mycket kärlek, minst lika fint & minst lika värt att skrika ut, från botten av mina lungor.
det var bara du & jag kvar av skrivarna. en septemberdag. vi drack té i köket som ännu inte luktade konstigt & jag hade ingen aning men jag kände det på mig, någonstans. & så började jag spendera mer tid i ditt rum än i mitt eget. sprang en trappa ner. knackade på flera gånger om. så flyttade du upp, till rummet bredvid mitt.
ibland önskar jag att jag kunde ha en burk med lite tove i, som jag kunde ta fram när du fattas mig som mest. i nästan nio månader var du den första jag såg på morgonen & den sista jag sa godnatt till. den jag blev fullast med, skrattade mest med, drog snuskiga skämt med & pratade med - om allt. jag vet ingen som är som du. jag vet att den meningen slängs runt men det är sant. det finns ingen som dig.
grattis på din dag min tott. & snask.
