Jag tog första bästa vägen ut när någon bad mig tänka om.
kära hjärta. kära knytnävsstora blodpump som bankar i mig. det här är mitt sista erbjudande. om jag lovar att inte dricka lika mycket cola & spara chokladen till lördagarna. om jag tar cykeln trots att det regnar. slutar sitta still vid dumburken & avstår från vingelvattnet lite mer. om jag försöker att inte hetsa upp mig över små sakerna, räknar till tio oftare än aldrig, lägger ner skräckfilmstittandet helt & försöker att inte leva mig in fullkomligt i handbollen, slutar du släppa in då?
det spelar ingen roll att det bara är en millimeter. det räcker. det sätter sig direkt. går rakt in. jag kan inte längre falla sönder. det är omöjligt. det blir tröttsamt att hela tiden behöva plocka ihop. & det skrämmer nästan vettet ur mig att det till slut kan dyka upp en gång då jag inte orkar plocka ihop längre. så snälla hjärta. snälla knytnävsstora blodpump som bankar i mig. jag lovar att ta hand om dig. om du tar hand om mig - & slutar släppa in.
Jag vill inte suddas ut för kärleks skull även
om den som suddar är öm & kärleksfull.
åh vad fint stina!
Jag vet inte vad jag ska säga... Du skriver så himla bra!
