pannkakshjärtat

jag vill inte längta efter sommaren. jag skulle kunna göra det, om det nu var en sådan där smygande varm längtan att gosa med, men det är det inte. min sommar-längtan är en brutal överfallande jag-vill-ha-det-nu-så-himlans-förbaskat-jägarns-gärna-längtan. som är svår att springa ifrån. eller tänka bort. eller göra någonting med överhuvudtaget.

så räknar jag dagar, inser att februari är snart här. det kommer födelsedagar, tjugoettårsålder & återträff. någonstans där kommer sofia återvända till hemstaden & tove vänder neråt i sverige igen. & i maj tjatar jag hål i allas huvuden med hur fort allt gick. men just nu sitter jag bara här, i januari, & önskar att vi skulle kunna sitta på trottoaren mitt i natten med en kaffekopp & cigg. barfota.