it's all about fear now.
mina närmsta är smärtsamt medvetna om det jag nästan-hatar. hur jag brutalt synar igenom. påstår att det inte är till för mig. slår ifrån när de försöker pilla lite på mina väljobbade argument som ändå inte går ihop. till slut suckar de, ler, menar att du ska nog få se, du också. lämnar mig åt mitt öde bland de syniska. de som inte tror. som inte hoppas. som gett upp. så kör jag hem. sjunger högt med i & du får ingen tår ingenting.
& hamnar här. som alltid. smattrandes på tangenterna. på gotland ramlade jag över en text gunnar ardelius skrivit. om att han skrev om det han var rädd för. det han inte förstod. & det enda jag skriver om, nästan, är kärlek. för att jag är rädd. & önskar att jag en dag ska förstå. tills då, får de fortsätta sucka.
