ställ mig inte i ett led.

det är så mycket vi mot dem. hela tiden. dem mot oss. vi mot dem. i 3 års tid satt jag i ett klassrum & förstod aldrig. vilka är dem? & vi? var hittade de rätten till att bestämma vem som skulle tillhöra vad? vid rökbänken under träden?  

det bara fortsatte. i en gammal biograf i en stad på en ö påstod en kvinna att de aldrig kommer komma att förstå. vanliga svensson kommer aldrig att fatta. & jag ville slänga papper på henne & gå för var fann hon rätten? vi värnar om alla - jo alltså alla som är som vi som varenda kotte med lite högre röst tycks hålla hårt på, vare sig de drar åt höger, vänster eller mitten.  
  
det finns inget vi mot dem. dem mot oss. ni har lurat er själva. kanske alldeles för många gånger vid rökbänken. eller i någon svettig lokal. det kan vara ärvt också. men det där dem:et & vi:et har skapats av rädsla. det var bara rädsla över att känna igen sig i någon man hatar. att vara lik någon som inte är som du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0