pannkakshjärtat

Förut brukade jag tänka att en alltid kan förändra sig. att bara en försöker tillräckligt mycket, tillräckligt länge, så skulle en till slut göra det. Jag har slutat tro det nu. För vissa saker med en själv, kan en inte radera. det spelar liksom inte roll att en rent avskyr dem delarna av en själv. de sitter där. för en själv att hantera. eller inte hantera alls.

men det som är, att även om en själv, till viss del, faktiskt inte kan förändra sig, gör livet det. & genom att livet förändras lär en sig mer & ytterligare mer om de där osmickrande delarna av en själv. hur de fungerar. hur en kommer runt dem. hur en själv fungerar. så när jag sitter en söndag som känns som måndag & avskyr de här fula delarna av mig själv så tröstar jag mig med det. att jag kommer kanske alltid vara en fuck up men det kan gå bra för mig, ändå.