jag lär ju mig aldrig av mina misstag.

jag önskar att jag skulle kunna avsluta saker fint. även fast det gör ont. även fast det värker. att jag ändå kunde släppa sådär enkelt & lugnt. men jag vet inte hur en gör det. istället håller jag i. för allt vad jag är värd tills händerna blir vita & någon måste slå sönder mig för att få loss mig.
 
det kan inte bara värka lite, det måste göra så ont att det känns som att jag kommer sluta andas. någon måste skrika på mig eller slå. gärna flera gånger om för att jag ska förstå. jag kan inte låta någon gå. bara sådär utan motstånd. jag kan inte låta saker bara ta slut. jag vet inte hur en bara står bredvid & låter det ske. istället stretar jag emot, utav bara helvete.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0