kärleksbrev.
det här med att kärleksbrev ska vara enbart för människor som har turen att bli kära i någon som är kära i dem, är inte det lite snett? nej, kanske har jag inte den turen men däremot har jag något annat, som är minst lika mycket kärlek, minst lika fint & minst lika värt att skrika ut, från botten av mina lungor.
När fridas lampa lyser är det okej att vara vaken.
Det var alltid så. lite mer okej att sitta där, klockan tre på natten. Lite mindre ensamt. det räckte med att kliva ur fotöljen & fram till fönstret. Kika ut. se om du också var vaken. & om nu inte minnet sviker mig, så lös det oftast hos dig med.
Det märktes efter tid hur vi delade saker. Såsom håkan-kärlek, gunnar ardelius-avgudning, emil jensen-gillande & liknande klädesplagg. Vi faller helt enkelt för samma ting. Men det finns en skillnad. Du är godhjärtad. På riktig. På det där icke konstgjorda sättet. På det där mänskliga, så som gör att du blir arg & besviken, men innerst inne vill väl. Vill människor väl.
Jag beundrar dig för det. & det ger mig hopp. För så länge din tro finns så finns det fortfarande hopp för förändring. För den är världen. Så länge du tror så tror jag med dig. så länge din lampa lyser är det lite mindre ensamt. lite mer okej.
