Nu lämnar jag det sjunkande skeppet, en stund.
det är ett vrak som trycker in sig i bilen idag. ett ihopplock av det som finns kvar efter den här dan. den här jävla dan. jag vågar inte riktigt känna efter någonstans in i mig. allt värker, river, nyper, kliar eller skaver. värst är hjärtat & magen. alltid ska dem vara värst.
det finns så mycket jag inte får välja. så mycket jag inte rår för. som vad jag känner. hur andra människor beter sig. när sjukdomar kommer. när en annan människa bestämmer sig för att inte älska mig. så mycket saker jag bara får ta. bara får leva med. men det finns det jag kan välja, som att se det här som värsta tänkbara tillfälle eller det bästa. & är det någonting mitt ledsamma jag alltid velat, så är det att fly. så jag packar väskan, tar allt det här trasiga skrutt till människa jag just nu är & åker uppåt. bort. härifrån.
Sommar'n miste lite av sin fägring
solen miste lite av sin glans
när det vi hade hoppats på
föll ihop & gick i kras.
