pannkakshjärtat

nu fyller jag natten med toner, med ord. det kliar på armarna & i hjärtat. skillnaden är att på armarna kommer jag åt att klia tillbaka. det går att andas liv nu. efter vad som känts som en evighet är jag lite lite fri igen. & då fyller jag det. trycker in allt. jag planerar flykt & kommer inte att sova i min egen säng ofta framöver, om jag får min vilja igenom. & i hörlurarna hörs 

var inte natten vacker
ljummen tyst & still
var inte livet rättvist
räckte tiden inte till?

det är lars & jag inatt. som att komma hem sa någon nån gång. det är så. exakt så. som att öppna den vita dörren hemma, som att dra in välbekant doft från kudden, som att möta någon som vet exakt hur det varit, & hur det är.  

så konstaterar vi, tillsammans, att här är jag. med bekymmersrynkan & fria vägar ut.