känner du lyckan genom sorgen?
vi bad inte om det. eller önskade oss det. eller krävde det. en dag fick vi det bara. sådär utan förvarning. här får du. liv. ditt att behålla en stund om du vill. du behöver inte göra det bra men du måste ha det. du måste andas det. varje sekund. varje dag. tills du inte får behålla det längre. det är en börda att bära. det är det. jag vet att en ska säga att det är fantastiskt härligt att vara vid liv & det är det men inte jämt. inte ständigt. inte alltid. för det är smutsigt fult & det är tungt på axlar som dina & som mina. som hans.
det kan göra så ont att inte kunna acceptera varför en måste bära på det. det kan vara svårt att se poängen i att varje sekund behöva andas. behöva vara vid liv. du kan få stå oförestående inför det. förfasa dig. men fan ta dig om du försöker avfärda det som tok. för det här med liv är inte så förbaskat självklart som det till en början ser ut att vara.
Stina, min vän. Jag hoppas du inser hur fruktansvärt bra du är på att fånga livets alla fenomen, stora som små, och sätta ord på det som blir så vackert att man liksom blir mållös för en stund. Det du skriver är vackrare än någonting annat jag läst!
